Hej jag heter Malin Maria Vestlund. 

Och jag erkänner. 

Det här är sjukt roligt. 

Det är otroligt högt upp. 

Jag är stundtals livrädd. 

Men oj vad jag saknat ridningen. 

När jag sätter mig upp på Abbe så vet jag sällan om jag kommer hem. Den här herren är en helt annan sak. 

Jag tror en bomb kan sprängas och han skulle inte bry sig. 

Sen att han är livrädd för sin egna skugga, det får vi jobba på.

Och han är rätt dålig på att svänga åt vänster. 

Det går som inte alls. Han fattar inte alls vad jag menar. 

MEN idag så sprang han kanske fem hela steg på tygel. Jobbandes med bakbenen under sig. 

Sen kom han ihåg att han är en travhäst. 

Och jag kände efter hur slut jag var i mina magmuskler och ben. 

Man kan säga att man är rätt kaxig tills man hoppar av och benen skakar. 

Då är det tur att det inte är så långt ner till backen och man kan ta igen sig lite. Med en vit sak. Aka isbjörn. 

Fast, det har sin charm att sitta här också.