Tränade hästarna idag.

Livet är underbart.

Sitter och sjunger.

Den här för att vara exakt.

Varför vet jag inte. Är väl inte den bästa låten på jorden. ( troligen därför jag har den på hjärnan, det eller så är det mitt undermedvetna som vill att jag ska ringa någon eller att någon ska ringa mig. Men när jag tänker efter är den rätt härlig att små dansa till.)

Men där sitter jag. Lunkar på med Mojjs.

Sjunger.

Undviker björnar.

Även andra djur.

Ingen vågar närma sig denna vrålande saken.

Så helt plötsligt.

Stannar Mojjs.

Vänder på sitt stora huvud.

Och stirrar på mig. Jag svär hade han haft ögonbryn hade dom åkt upp och hade han kunnat prata hade han sagt"Seriöst. Håll käft, jag blir döv"

Jag antar, att jag inte sjunger lika bra som jag tror jag sjunger.

När till och med mina hästar protesterar mot mig.