Såg en film. Micmacs. (väldigt bra) hur som haver ( barnen kär) huvudrollsinnehavaren blir skjuten i huvudet och kulan gick inte att operera bort. Så den lämnas kvar. Och han kan nu dö. När som helst.

Läskigt. Jag vet.
Fast man behöver ju inte ha en kula i huvudet för att råka ut för det.

Ett möjlighet är ju att man blir påkörd på väg till jobbet. Man vet ju aldrig. ( tack och lov)

Men. Jag som gillar att tänka. ( vem gör inte det?) vad skulle man göra om man viste att jag kan dö, när som helst.

Först tänkte jag stort. Typ bestiga berg stort. Se och göra ALLT. ska man dö ska man dö på topp. Annars är det ingen vits att dö.

Men sen. När jag tänkt lite till inser jag att nej. Jag vet inte om jag vill det. Jag vill bara vara. Vakna på morgonen. Till ständigt solsken och kvittrande fåglar. Göra det som faller mig in. Troligen vara ute. Med en häst eller isbjörn.

Livet måste inte vara storartat. Livet måste bara vara ditt. Utan ursäkter.