Skulle förövrigt aldrig någonsin kunna bli en bra hypokondriker.
Jag hatar och avskyr nålar så det ryser i mig.

Hela mitt liv har gått ut på att aldrig någonsin ta blodprover. (bli aldrig så pass sjuk att du måste till en vårdcentral alt akut.) (samt bli aldrig någonsin skadad)

Här passar det in att vara envis.

De få gånger jag har tvingats till provtagning har min stackars fader fått ta prover på mig. För ingen annan kommer i närheten av mig med en vass nål. Jag flyr, skriker och svimmar.

Jag kommer aldrig växa upp på denna front.

Men jag har blivit bättre. Eller äldre. Kroppen vill fortfarande fly skrika och bitas. Men så kan man ju inte betee sig vid 24 års ålder. 

Även om jag funderar på det.

Fråga mig inte hur det faktum att jag läser till sjuksköterska och hatar nålar går ihop. Det vet jag inte.
Slänga fram armen till någon som aldrig satt en nål eller tagit ett blodprov skulle jag aldrig göra.
Men jag är tacksam att ni gjorde det till mig.
Men jag förstår er icke.
Frivilligt. Stucken. Aldrig.