Sandra konstnär som hon är var lite frågande över mitt konstverk.

Hon förstod inte riktigt varför jag har en sedel inramad.

Det vet inte jag heller om jag ska vara ärlig. Är väl rätt konstigt.

Det var när jag bodde i Alsen. För en jäkla massa år sen.

Jag körde en norsk kompis mamma. (hänger ni med?) till en tågstation i Åre. Väldigt trevlig dam. Tror jag. Hennes svenska var inte så bra och min Norska var värdelös.

Men så när vi kom fram ville hon ju betala bensinpengarna. Men hon hade ju inga svenska pengar. Varav hon betalade mig med norska.

Hur hon tänkte där vet jag inte. Med tanke på att jag är i Norge lika ofta som jag är i Tyskland. Det vill säga aldrig. (okey nu ljuger jag varit där två gånger. Trav relaterat. Självklart. Momarken grand prix. Jizo var storfavorit. Vi körde hela natten för att se loppet. Han travade i ca 5 steg. Sen galopperade han. Värdelöst. Och så med skolan. Jag fick självklart köra bilen. Spännande. Minns många kurvor och tunnlar. Hade aldrig kört genom tunnlar innan jag var i Norge. 19 år. Det var på tiden kanske.)

Men hur som haver (barnen kär) jag fick iaf 200 norska kronor.

Vad jag skulle göra med dom viste jag inte. Växla in kanske.

Så kom jag hem till mitt lilla hus och funderade vars jag skulle förvara denna peng. Så jag inte skulle tappa bort den. Så den hamnade i en ram. Och där har den fått sitta kvar. Hängt med i alla flyttar. Alltid varit bland det första som kommit fram.

I veckan gick ramen sönder. Så nu är den bytt. Väntar att få åka upp på väggen.

Jag gillar färgerna i norska pengar. Dom är så klara. Jag gillar mönstret. Hur den ser ut. Och gubben. Vem det nu än är. Han ser allvarlig och klok ut. Snäll.

Så till den dagen jag antingen flyttar till Norge eller blir fruktansvärt fattig så får den hänga där i ramen.