Har man precis som mig en släng av hypokondri  borde man förbjudas att söka sina symtomer på Google. Det borde vara förbjudet överhuvudtaget söka efter sjukdomar på nätet. 
Det kan inte gå annat än dåligt.

Enligt nätet har jag någon av följande sjukdomar.

Förmaksflimmer. Vilket innebär att blodet snurrar runt som en liten virvelvind i hjärtat och orsakar blodproppar. Som täpper igen kärl och det ger dåliga följder. Har jag hört. För detta kan man måsta äta Waran, som är råttgift. Har jag hört.  Blodförtunnande. Vilket inte är bra. Om man som mig är klantig och faller och ramlar jämt. Jag skulle sakna allt blod i kroppen när jag får sår som aldrig slutar blöda.

Hjärtinfarkt. Vilket vore förjäkligt att få. Med tanke på att kvinnor för sämre vård än män vid hjärtinfarkt. Men iof enligt vissa är jag ju lite karaaktig. Så jag skulle troligen få väldigt bra vård.

Hjärtmuskelinflammation.  Men det avskriver jag fort. Med tanke på att man då bör ha tränat när man har varit sjuk. Jag hatar att träna. Och är jag sjuk ser jag det som en ypperlig ursäkt att ligga i soffan och äta godis, se film och vara glad att slippa träna.

Ungefär här inser jag att jag borde ringa 112. Skrika ”SKICKA EN AMBULANS JAG ÄR DÖÖÖÖENDE”

Med det vore pinsamt. Tror jag vissa pappor i min familj skulle tycka.

Men jag tror jag kan avskriva att hjärtat slår väldigt fort rätt ofta inte beror på att jag jobbar skift. Mest för att jag inte har gjort det på ett tag.

Inte heller kan jag påstå att det är för att jag är otränad. Jag är inte vältränad. Men aktiviteter som att sitta still i soffan. Gå 50 m i en korridor är saker jag tror jag ska orka.

Vi kan fastslå att jag bör kolla upp det. Jag har nu tänkt och grundat på det här två veckor. Om jag bör kolla upp det. Eller om jag kanske bara inbillar mig.

För ibland drabbas jag av följande ”vårdutbildadhypokondri” Vilket innebär att man tror man har alla sjukdomar som finns på jorden. Minst.