Det är konstigt att man kan sakna något man aldrig haft. 
Ungefär som när man träffar en människa som bara får en att vara glad.
Det är en bra egenskap.

Sen insåg jag att jag saknade en ordentlig förvaringsutrymme för mina vänner som sov här inatt. 

Min soffa var lite trång för att sova två på. 

Så jag offrade mig. 

Och idag är min rygg icke min vän.

Det är tråkigt vi har kommit överens så länge nu. 

Massage?