Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket.

Jag har bestämt mig, har nog bestämt mig för länge sedan. Men nu är det på riktigt. 

Så när jag väl kommer ut och berättar vad jag ska göra med mitt liv. 

Kan ni inte bara tänka. 

Jag älskar Malin. 

Hon är klok.

Hon har alltid klarat sig.

Hon kommer alltid klara sig. 

Och vad spännande val hon har gjort. 

Att hon vågar. 

Fler borde våga. 

Så när jag ligger i  min säng i fosterställning kan du bara ge mig en kram hålla om mig.(ev måste du bryta dig in i lägenheten först). Och säga det här blir jätte bra. 

Jag vill inte höra något annat. Något negativt. 

Inte bortkastade år. 

Hur kan ens år vara bortkastade. 

Hur kan något i livet vara bortkastat. 

Gör man inte de val man gör så står man inte heller här idag med den erfarenheten man har. 

Jag skulle inte vara jag utan dom valen.