Ibland då och då träffar man någon som betyder extra mycket. 

Och har man tur så känner den människan samma sak. 

Då är frågan, om ni ska fortsätta träffas då och då och vara helt upp över öronen kära i varandra. 

Men inte ge dom känslorna en chans. 

Eller. 

Det här är bara ett stort kanske. 

Kanske ge varandra en chans. 

Och bry er inte om ålder. 

Eller skola. 

Eller framtid. 

Utan bryr er mer om att detta har pågått i 2833946 år. (men iaf 4) 

(Och jag har alltid sagt att jag ska vara tärna på erat bröllop. )

Ge varandra en chans att gå vidare. 

Tillsammans. 

Eller var för sig. 

Men ge er själva en framtid. 

Eller Elin? 

 

 

och nej brukar inte blogga om andra. Mitt liv är för intressant ;) Men jag gör ett undantag ikväll..