Panik. Var en känsla som kom över mig inatt. Årets längsta natt. Den tog liksom aldrig slut.
På en timma gick det två timmar.
Då hinner man tänka.
Inte alltid bra. Speciellt inte när man får panik och helst vill lägga sig ihop krupen någonstans.
Vet inte vad mina jobbarkompisar skulle tycka om det dock.
Dom tror jag är nog galen som det är.
Vi behöver ju inte spä på det.