Tänk er en Malin. Tex Jag.
Som ligger med ögonen hårt slutna i en skön varm säng. Framför allt varm säng. Inlindad i ett täcke.

Så ringer det på dörren.
Din bror. (alltså min bror) 

Missförstå mig inte jag älskar min bror.

Men ni måste förstå.

Klockan var elva på kvällen.
Jag somnar alltid innan elva.
Förutom när jag fastnar framför någon film.
(allt för ofta)
Min bror har varit hos mig tre gånger sedan jag flyttade för ett år sedan.
Alla gånger var han hit tvingad för att bära något tungt.
(som jag säkerligen hade orkat bära själv. Men man är ju inte dum) (alls) 

Så redan här var jag förvirrad. (och väldigt nyvaken) 

Står och kisar på honom i dörren. 

Ena ögat öppet och andra stängt. 

Jag tänker att han antingen är döende, har krockat bilen. Någon annan är döende. Har fått en hjärtinfarkt. Eller ska meddela att min hund har dött. (om det inte vore för att Tilly satt vid mina fötter) 

Men det är godkännda anledningar att väcka mig. 

Så frågar han.

" Har du någon mat? Jag är hungrig" 

Min bror, går till mig klockan elva på kvällen för att be om mat. 

Han ber sin syster om mat. Hon som brukar lita på att han fixar maten. För hon vet knappt hur spisen fungerar. 

Han tror att jag har 23 olika rätter i min kyl. 

Vilket han insåg att så inte var fallet när han öppnar den och utbrister. 

"Här var det ju tomt" 

Ja vad trodde han?