Tänk att man är intresserad av någon som är så långt borta, fast ändå nära. 

Det enda man vill är att han ska komma hit och sitta under en filt och prata nätterna igenom.

Jag vet inte varför. Men det är alltid roligare att prata på nätterna. Det blir djupare då. Kanske för att man är för trött för att censurera det hela. 

Sträcka ut handen och nudda din. 

Le lite. Bli varm. 

För att det känns spännande. 

Det vill jag göra. 

Men som sagt var. Du är för långt borta för det. 

Sitta under en filt och prata livet. Det gör man alldeles för sällan. 

Jag vill alltid ha filten för mig själv. 

Kanske mina känslor också. 
För då är det svårare att bli sårad. 

Har mitt dumma jag kommit fram till. 

Å andra sidan. 

Finns det inget annat jag vill göra är att prata om allt. 
Under den där filten.