Nu ska jag berätta. 

Vad man inte bör göra. 

Steg upp alldeles för tidigt. Eller så går jag och lägger mig alldeles för sent. 

Körde häst. 

Kommer tillbaka till stallet. 

Ska dra av skorna. 

Inte mina skor. 

Hästen skor. 

Tar fram det som behövs. 

Och börjar slå upp spikarna. ( det heter garanterat något annat. Men jag är inte hovslagare och kommer aldrig bli det heller)

Sen på något ogrundligt sätt. Råkar mitt finger. Hamna mellan hoven/skon och hammaren. Så isället för att träffa ytan jag ska träffa på. Får jag in en klockren träff på mitt finger. 

Rätt skickligt. Om jag får säga det själv. 

Men ack vad ont det gjord. 

Det kändes. 

Min spontana reaktion var att ställa ner Abbes ben. 

Kasta hammaren. (träklubban) all värdens väg. (med risk att träffa en häst) 

Kasta mig själv på golvet. 

Ev rulla runt. 

Samtidigt som jag håller den andra handen om mitt stackars finger. 

och gråta. 

Framförallt ville jag gråta. 

Men så tittar jag upp. 

Ser min far. 

Tar ett djupt andetag. 

Säger 

"Vad nej jag gjorde inte illa mig."

Ler och fortsätter. 

Med ett bultande finger jag vill amputera.