Igår vaknade jag halv sex på morgonen. Alldeles för tidigt och helt utan anledning. Jag antar jag var orolig över något. Jag vet bara inte vad.

Men när jag låg där i min varma säng med mitt varma täcke så tänkte jag att ikväll får jag gå och lägga mig tidigt. Jag ska se hockeyn och sen ska jag sova.

Halv sju på kvällen ringer telefonen. Dolt nummer.

Kan antingen betyda sjukhussamtal eller sjukhussamtal. Det är bara hoppas att det är ett sjukhussamtal som gäller jobb och inte skadade släktingar.

"Vill du jobba natt"

Var frågan.

Och jag sa jag.

Sen sa dom att det var övervak. Och jag kände mig lurad.

Lite sent om sider så springer jag in på avdelningen. Eller springer och springer. Jag hade inget kort på mig. Så jag tog mig ingenstans på sjukhuset. Det är som ett fängelse ingen tar sig in och ingen tar sig ut.

sen satt jag inne på ett rum. Hos en som inte ville sova.

Klockan tre på morgonen satt jag ihop krupen på en rollator. (det är bra att vara vig.) under en fönsterlampa. Försökte läsa en tidning. Från 90-talet. Den som inte vill sova påpekade.

" Jag har varit vaken fyra dygn och jag kan vara vaken två till"

där tänkte jag, jag har varit vaken sen halv sex imorse och jag skulle betala för att sova.

Halv fem på morgonen. Var vi i Rosvik gömda i bunkrar. Och beskjutna. Jag som var tröttare än tröttast kunde inte annat än hålla med. Mina ögonlock var så tunga att jag nästan inte orkade öppna dom varje gång jag blinkade.

Så jag satt och stirrade. Rakt fram. Nöp mig i kinder. Jag vaknade till varje gång hakan tog i bröstet och jag drabbades av en whiplashskada.

Halv åtta slutade jag. Då var tröttheten så hemsk att jag nästan såg dubbelt.

Mötte en läkare när jag hade bytt om.

Han tittade på mig.

En stund.

Konstaterade att jag inte såg så fräsch ut. Jag såg sliten ut. Lite trött.

Jag tror knappt jag var hemma så sov jag. Det är tur min hund är snäll när hon ska rastas.

Elva vaknade jag av att samma hund låg vid mitt huvud och slog mig med tassen.

När jag vaknade, kröp hon närmare och la sig på rygg så jag kunde klia henne.

Klockan tolv var det bara att stiga upp.

Hälla i sig lite kaffe.

Sen var jag på innebandy.

När jag började se två bröder ute på plan insåg jag att jag borde sova.

Och nu sitter jag här, och är pigg. Livet är underbart.

Men det är lugnt. För jag jobbar imorgon natt också.

Igår vaknade jag halv sex på morgonen. Alldeles för tidigt och helt utan anledning. Jag antar jag var orolig över något. Jag vet bara inte vad.

Men när jag låg där i min varma säng med mitt varma täcke så tänkte jag att ikväll får jag gå och lägga mig tidigt. Jag ska se hockeyn och sen ska jag sova.

Halv sju på kvällen ringer telefonen. Dolt nummer.

Kan antingen betyda sjukhussamtal eller sjukhussamtal. Det är bara hoppas att det är ett sjukhussamtal som gäller jobb och inte skadade släktingar.

"Vill du jobba natt"

Var frågan.

Och jag sa jag.

Sen sa dom att det var övervak. Och jag kände mig lurad.

Lite sent om sider så springer jag in på avdelningen. Eller springer och springer. Jag hade inget kort på mig. Så jag tog mig ingenstans på sjukhuset. Det är som ett fängelse ingen tar sig in och ingen tar sig ut.

sen satt jag inne på ett rum. Hos en som inte ville sova.

Klockan tre på morgonen satt jag ihop krupen på en rollator. (det är bra att vara vig.) under en fönsterlampa. Försökte läsa en tidning. Från 90-talet. Den som inte vill sova påpekade.

" Jag har varit vaken fyra dygn och jag kan vara vaken två till"

där tänkte jag, jag har varit vaken sen halv sex imorse och jag skulle betala för att sova.

Halv fem på morgonen. Var vi i Rosvik gömda i bunkrar. Och beskjutna. Jag som var tröttare än tröttast kunde inte annat än hålla med. Mina ögonlock var så tunga att jag nästan inte orkade öppna dom varje gång jag blinkade.

Så jag satt och stirrade. Rakt fram. Nöp mig i kinder. Jag vaknade till varje gång hakan tog i bröstet och jag drabbades av en whiplashskada.

Halv åtta slutade jag. Då var tröttheten så hemsk att jag nästan såg dubbelt.

Mötte en läkare när jag hade bytt om.

Han tittade på mig.

En stund.

Konstaterade att jag inte såg så fräsch ut. Jag såg sliten ut. Lite trött.

Jag tror knappt jag var hemma så sov jag. Det är tur min hund är snäll när hon ska rastas.

Elva vaknade jag av att samma hund låg vid mitt huvud och slog mig med tassen.

När jag vaknade, kröp hon närmare och la sig på rygg så jag kunde klia henne.

Klockan tolv var det bara att stiga upp.

Hälla i sig lite kaffe.

Sen var jag på innebandy.

När jag började se två bröder ute på plan insåg jag att jag borde sova.

Och nu sitter jag här, och är pigg. Livet är underbart.

Men det är lugnt. För jag jobbar imorgon natt också.