mallar hit och dit.
Jag och min kära vän satt och pratade.
Jag frågade om dom inte skulle gifta sig snart. Med tanke på att alla mina andra kompisar gifter sig för tillfället.
Jag frågade om dom inte skulle gifta sig snart. Med tanke på att alla mina andra kompisar gifter sig för tillfället.
Min vän säger att hon vill gifta sig men den kära pojkvännen vill inte gifta sig.
Men hon har hela bröllopet planerat i minsta detalj. Så beskriver hon dagen av alla dagar.
Sen frågar hon.
"Men Malin hur ska ditt bröllop se ut?"
och hon såg ut ungefär så här när hon hörde mitt svar.
Att jag inte tänker gifta mig. (nu har jag ju i ärlighetens namn inte nån att gifta mig med.)
Har aldrig drömt om mitt bröllop i vit klänning.
Jag har heller aldrig drömt om barn. Sådär som alla andra. När dom bli gammla ska dom ha tre barn, men två pojkar och en flicka. Och alla namn ska börja på J.
Jag gillar barn.
Jag gillar även tanken på att förlova sig. Lova någon annan att älska den människan så länge man lever.
Men det är inget jag har drömt om.
Jag har helt enkelt inte hittat nån som väckt det i mig antar jag.
och sen är det ju det där. Tänk om man skiljer sig.
Jag tror inte jag är så bra på nederlag. Tänk om människan sårar mig så fruktansvärt mycket. Det klarar jag inte av igen.
Så jag nöjer mig med att klä upp mig i fina klänningar på andras bröllop.
Det där med att leva i en mall är icke min grej. Även det konstaterade min vän. Jag tänker inte som alla andra. Utan går alltid nån väg på sidan om. Påpekade hon.
Sant. Varför vara som alla andra när man är perfekt som man är?
Kommentarer
Trackback
