Jag vill inte vara den som dömmer andra för fort. Och det jobbar jag på.

Men som sagt var så vill jag tro att jag är glad ofta.

Så jag tror det är därför jag har så FRUKTANSVÄRT svårt med människor som inte är det. För som som vaknar och tänker VILKEN SKITDAG. Innan dom ens gått utanför dörren.

Med den inställningen blir inte dagen bättre.

Det blir ett helvete på jobbet.

Alla är jobbiga.

Alla är ivägen.

Det är fritt fram att vara elak mot vikarien. (fast enligt mig är det mobbning) (men vad vet jag är ju bara vikarie)

Jag är helt övertygad att man alltid har ett val.

Gillar du inte ditt jobb. Ja men byt då. Faktiskt. Det är inte svårare än så.

Gillar du inte din man. Ja men flytta isär. Gå i terapi. Skirk lite på varandra. Gör något.

Våga satsa på den du är kär i.

Stå inte bara där och bli en bitter människa som jag inte klarar av.

Men så idag. När jag nästan tänkte skrika BYTA JOBB MÄNNISKA DU ÄR ELAK.

Så tänkte jag "helvete heller, jag ska le. Jag ska vara så övertrevlig mot dig. Att du får dåligt samvete för att du är så fruktansvärt elak."

Sen vet jag ju inte om ni har något samvete. Men det har jag.

Och leenden smittar.

Det tror jag på.