För några dagar sedan så stod jag på jobbet och bäddade troligen min miljontesäng i ordningen. Jag och sköterskan lyfter maddrassen spänner lakanet. (Jag gillar sköterskor som hjälper till att städa och bädda sängar, även om jag är något av en expert att bädda själv.)

Så frågar han om det hade varit mycket utgång nu under jul och nyår.

Nej, svarade jag. Inte för mig iaf.

Ja men juldagen är väl alla unga ut va?

Jo det är dom ju. Fast jag fick äran att jobba.

Men 13 dagshelgen då? fortsatte han.

Nej då var jag på trav, startade i Boden. (Marre 5e med alla krafter kvar)

Och så är det oftast.

Är det helg så ska hästarna tränas. Tidiga morrnar. Och sena kvällar.

Jag är granterat på trav och startar.

Bor i hästlastbilen. Påväg.

Eller så jobbar jag för att få allt att gå ihop.

Jag kommer aldrig kunna ta en sista minuten resa till Bulgarien.

Spontan festa.

Ska jag så på stan så ska det planeras.

Men det gör inget. För hästarna är det bästa jag vet. Få vara i stallet efter en jobbig dag på jobbet. Eller när man analyserar livet för mycket är bättre än terapi.

Jag bor i jeans och stallkläder.

Knogarna är oftast såriga från broddar som ska dras.

Det är lite glitter och glamour i mitt liv måste jag erkänna. Fast när jag väl får älskar jag att dra på mig klackar och klänning. Även om jag allt som oftast fixar mig på 20 min innan vi ska ut. För jag ska ju alltid bara göra något i stallet.

Och allt som oftast så har jag lite spån på skorna när jag kommer fram någonstans.

Fast när håret står åt alla håll och kanter på morgonen. När man knappt är vaken och kommer ut i stallet och tre hästar gnäggar när dom ser mig. Då kan nästan vad som helst hända under dagen. Jag är iaf glad.