ska jag säga vad som är typiskt? 
jo följande.

Mina älskade föräldrar har inte satt sin fot i min lägenhet sen jag flyttade hit. Inte så att vi hatar varandra. Men vi träffas ju varje dag lika fullt när jag är i stallet. (och då och då inne i huset och snor mat).

och hela min uppväxt har jag hört följande " MALIN STÄDA DITT RUM DET SER UT SOM EN BOMB HAR EXPLODERAT"

Vilket i vissa stunder skulle kunnat tro var sant. Men det fanns roligare saker att göra än att städa. Måste jag säga.

Men det är ju en viss skillnad när man flyttar. Mest för att man inte har nån mamma som plockar upp strumporna från golvet.

Och jag har om jag får skryta. (vilket jag gärna gör) oftast välstädat här hemma. Eller ja städat iaf.

Så idag. Dagen när 3e världskriget råkade bryta ut i just min lägenhet. Dagen då gardiner ska bytas. Dukar ska strykas. Tvätthögen är mer ett berg. Och golvet är sandiga. Eller spåniga.

Den dagen. Just den dagen. Behagar dom att dyka upp. Mina älskade föräldrar. Och min älskade hund.

Det första min fader sa var: Men Malin här var det lika stökigt som vanligt.

Och det är få gånger jag känner att du borde ha en smäll men just då kände jag det.

Kan dom inte dyka upp när jag faktiskt har städat och fint. Så dom får se att jag är lite äldre än 14 år.

Även om man aldrig blir det i sina föräldrars ögon.

Det var ju tur jag diskat iaf.

Dom kom in satte sig i soffan. Drack kaffe. Och for. Jag vet fortfarande inte vad dom ville.