Igår bevittnade jag ett hjärtstopp. Det är inte första gången jag gör det. Och det är inte första gången jag är med vid HLR.
Men det är första gången jag är civil. Utanför jobbet. Och det var en helt annan sak. Så fort jag blundar ser jag det framför mig. Hur han ligger där. På golvet. Hur personalen försöker få hjärtat att slå. En håller fria luftvägar. En ung kille sitter vid fotändan med defibrillator. På en stol en bit bort sitter en blond kvinna och gråter. Själv. Runt omkring henne så pratar folk i telefon. Skrattar med varandra. Som om det inte ligger nån på golvet. Kanske död. Klackar som smattrar mot stenkolet. Folk springer förbi. Sena till möten och tider. Vatten som porlar. (ja finns ett vattenfall inomhus) och så hjärtstoppet. Och en kvinna som gråtet. Ett tag funderar jag om det bara är jag som sett allt hända.