Det finns vissa ljusa stunder. Som när en staffetläkare av något slag sätter sig vid bordet och frågar

" Så Malin, hur går det med dina hästar då?"

Man är vad man kan säga. Känd.
För ca 287 år sedan kom den fram en tjej och sa att hon brukade läsa min blogg.
Jag dog på plats.
Den stunden lever jag på än.