Vet ni vad jag är rädd för?
Förutom råttor.
Och kanyler.

Så är jag rädd för att lämna någon och vara osams.
För vem vet vad som händer nästa sekund.

Inte för att jag går och tänker på ond bråd död jämt.
Väldigt sällan.
Men jag tänker att livet är rätt sårbart.
Och skulle något hända mig. Eller nån annan jag bryr mig om. Vill jag inte vara osams.
Eller ha något osagt.

Framför allt inte ha något osagt.

Aldrig mer.