Det är ganska roligt, så fort jag skriver att jag är glad, att jag mår bra, att livet är härligt.
Så drar många slutsatsen att jag är kär.
Inte i livet utan i någon.
Kan man inte bara få vara glad.
Tänker jag då.
Med mig själv.
I mig själv.
Nöjd med tillvaron.
Inte pågrund av någon speciell person.
Utan för att jag mår bra.
Sådär ovanligt bra.
Sådär lycklig.