Vet ni vad man kan bli mer eller mindre galen på.
Dessa människor som hamrar i väggarna.
Dunk dunk dunk.

Sen kan jag ju säga att man bli lite mer galen när detta hamrande sker klockan 04.00 på morgonen.
Vem är för det första vaken då?

förutom jag då. Fast det var ytterst ofrivilligt.
Jag låg där under mitt täcke och gröna filt och funderade om jag hörde rätt. Slår någon i väggen med en hammare?

Jag lovar jag låg länge där under och funderade. Man vill ju inte lämna värmen där under i onödan för att sätta ner sina frusna fötter på golvet.

Men till slut fick jag nog. Tavlor får man hänga upp under dagarna. Gärna när jag jobbar. Vilket jag skulle göra om tre timmar.

Beslutsamt drar jag av mig täcket och filten.
Stoppar fötterna på golvet.
Tassar till dörren och är påväg ut när det plötsligt tystnar.
Står kvar med handen på handtaget ett tag.
Men öronen på helspänn.
Men tystnaden fortsätter.
Jag tassar tillbaka sängen.
Kryper ner i sängen. Svär för den är kall.
Och inser att det var kanske tur att jag inte ryckte upp dörren och stormade till grannen när jag bara hade underkläder på mig.