Min alldeles egna stockholmare. (som inte är stockholmare, men ni vet allt nedanför Gävle är Stockholm) 

Skickade mig ett sms idag. 

 

"Du som har ett liv uppdatera din blogg så vi som inte har något liv har något att läsa" 

 

Typ så stod det. 

 

Jag känner personligen att jag kan skriva en bok om stockholmarens icke liv. Men eftersom hon även råkar vara min favortit här på jorden så lyder jag och skriver lite på bloggen om mitt spännande liv. 

 

Få se vad har hänt. 

 

De senaste 50 timmarna har jag sovit ca 4 timmar. Så ni kan ju ana hur rolig jag är. 

(fruktansvärt rolig) 

 

Jag var så trött igår kväll när jag gick till jobbet att jag har vaga minnen av att jag halvlåg över skrivbordet och halvsov i väntan på rapporteringa av herr sjuksköterska. 

(jag ber om ursäkt. Du är inte tråkig.) 

 

för er som vill veta mer om denna spännande rapportering jag fick så småningom. 

Satt där på stolen. 

Lyssnade. 

Gör ofta det. 

Hörde om stabila höga blodtryck. 

och BIPAP och CPAP och "lega på näsa" 

Sjukhusord är roliga. 

 

 

och otroligt förvirrande. 

 

typ "kasta vatten" 

 

Inte alls vad man tror det är. 

 

Sa det åt herr sköterskan  en gång när vi jobbade natt. Han sa att han höll på att somna. 

Jag kontrade med att gör du det kastar jag vatten på dig. 

Jag menade det, kasta ett glas kallt vatten på folk när dom sover och dom slutar sova. 

Men inom sjukhusvärden är "kasta vatten" ett uttryck för att pinka. 

Så förstår att herr sköterkan inte alls tyckte det var en bra ide. 

 

Sen gick dagpersonalen hem. Och jag höll på att frysa ihjäl. 

Jag skakade där ett tag. 

På riktigt. Jag trodde inte det var sant. Men det var det. 

Det var inte nått försök att få nån att tycka synd om mig. Eller så. 

(fast om någon skulle tycka synd om mig och erbjuda värme skulle jag ju inte tacka nej) 

 

Eftersom jag tror min kroppstempratur sjönk till 33 grader så intog jag många många koppar kaffe. 

Kan även ha varit en strategi för att hålla mig vaken.

 

Sju på morgonen låg jag återigen i min säng. 

Minns inte hur jag tog mig dit. 

Men en bil var inblandad. 

Och jag körde. 

Det är jag rätt säker på. 

Åtta vaknade jag. Trodde klockan var minst fem på kvällen. 

Vände på mig, och här händer det otroliga. Jag somnade om. 

Till halv elva. 

 

Ville helst ligga kvar i min varma säng. Men har man fyra hästar som ska tränas och en hund man ska tvinga ut och gå är det bara att ta tag i livet och kliva upp. 

 

Tror jag körde Lightning sovandes. 

Det är skönt med hästar som tränar sig själv. 

 

Så småningom hamnade jag här i min soffa, lite förkyld, under en grön filt med tjocksockar på fötterna. 

Försöker lära killen som bor i södra Sverige. (vill säga stockholm men vet det är fel) bondska. 

Vi är inne på ÅSSIT än sålänge. 
Får se hur vi tar det vidare. 

 

 

'