Gårdagens starter är bara att glömma. 

 

Himlen öppnade sig någonstan mellan Skellefteå och Umeå. 

Det var som en vattenkran stod och spolade för fullt. 

Trots regnkläder var jag genom blöt när jag satte mig i bilen för att fara hem.  

6 timmar i regn. 

Är inte vad jag kallar roligt. 

 

 

 

Lightning satt fast, blev typ näst sist. 

Ivriga försök att klättra över sina motståndare gjordes. 

Dock. 

 

Abbe, var lite hetsig i starten. Krister hade tänkt köra mot ledningen. 

Abbe hade tänkt köra huvudet i vingen och galopperade. 

Tappade 100 m. 

Joggade ikapp fältet. 

Och joggade till sig sista pengararna. 

 

Han såg grymt fin ut. GRYMT FIN. 

 

Därför man är mer besviken än vad man brukar. Man har lite förväntingar. För man vet hur bra hästar man har. 

Man vet att man är där framme. 

När dom inte slår huvudet i vingen.  Eller sitter fast invändigt. 

 

Tänkte då stryka Mojje och packa ihop och fara hem. 

Ev lägga sig under en sten och inte titta fram förens det var vår. 

 

Men sånt kan man ju inte göra. 

 

Men se Mojje han räddade dagen och sprang till sig en 3e plats. 

Ingen kanon tid. 

Dock en jätte dålig bana. 

Men han travade. 

TRAVADE. 

och han TRAVADE BRA. 

 

Under kan tydligen ske. 

 

Söt hästar.