Nu har jag samlat mig. 

 

Nej det har jag inte. Jag ler fortfarande fånigt när jag tänker på att vi vann. 

Jag vet inte vad jag ska säga. 

Fick en kanonstart. 

Från spår 10 på tillägg kunde han enkelt styra ner i rygg på ledaren. 

Där låg han. 

Gick kanske inte så jätte fort. 

Och där satt vi fast. 

 

Tänkte att ja Abbe ser ju fin ut iaf. Han bara joggar med i rygg. Vi lär inte få en lucka. 

 

Men se det fick vi. I grevens tid. 

 

Christer styrde ut. Drev på lite lätt. Och Abbe sköt ifrån. 

Och vips så vann vi. 

 

Och jag blev tokig. 

Eller jag höll mig trots allt lite lugn. 

Sprang iväg. Stannade upp. Andades. Tjöt lite. Och FAN (förlåt) VAD BRA HAN ÄR! 

 

Skönt att det stämde. Idag stämde allt. 

Boots på. 

Luvan kvar i mål. 

 

Mojje han fick med sig sista pengen hem. Passade lite. Svårkörd. Nöjd men ändå inte. Men vi kämpar vidare. 

Det är lättare att kämpa vidare när det går bra.