Jag tror att jag alltid kommer vara en liten tjej för gubbarna på travklubben. 
Skriver gubbar med all kärlek. De är travgubbarna som jag vuxit upp med. Som umgicks med min farfar. (gubbar har även några blivit som umgås med pappa) (fast det pratar vi tyst om)

och för dom är jag som sagt var alltid yrvädret som är 5 år. 
(inte för att jag vet om jag var ett yrväder.)

Igår ställde vi i ordning för våra poänglopp vi skulle ha idag. 

Det var bänkar som skulle fram, staket som skulle upp. 

Allt detta har vi på "vinden" och det stod dom och langade ut genom en dörr ner till oss på backen.

Och jag vet inte varför jag skriver oss. För jag fick inte ta emot något. 

" Nisse (kan heta något annat) KOM HIT NI MÅSTE VARA TVÅ ATT TA EMOT DEN HÄR DEN ÄR TUNG!!"

Jag påpekade att vi var två. Eftersom jag räknas som en och Challe räknas som en. 

" HINNER DU NISSE KOM HIT NI MÅSTE VARA TVÅ!" 

Ungefär så här fortsatte det. 

Klagar egentligen inte. Slapp ju bära. 

Men så i slutet var det bara jag kvar. 

De sökte nån som kunde ta emot bänken. Hittade ingen. 

Hojtade att nu får ni ge er. JAG ÄR STARK. Jag tränar nästan varje dag. (haha jag har inte tränat på hela sommaren.) 

JAG BAR NÄSTAN EN TUNG BÅR EN JÄKLA MASSA VÅNINGAR UTAN ATT DÖ. (tänkte jag också skrika. Sen kom jag på att det kändes som jag dog där i trappen med båren och ambulanspersonalen liggandes på den) 

Gubbarna tittade på varandra, nickade och försökte sänka bänken så långt ner (trodde dom skulle ramla ur loftet och tänkte tack och lov att jag är wannebe sjuksköterska och kan nästan förstå hur man fixerar en nacke.) 

" Orkar du inte släpper du. Du får inte göra illa dig" 

"Herregud jag orkar, bring it on"

Tog emot bänken. (inte tung.) (eller jo vem försöker jag lura, den var tung. Men det kan jag ju ALDRIG erkänna)  Skulle ställa ner den på backen när min fot kom i vägen. 

Det gjorde ont. Det kom blod. 

Och jag kunde inte svära. Svimma eller gråta. 

Jag försökte se helt obrydd ut. Hoppas dom inte såg missödet. Lyfta upp bänken och ställa den på sidan. 

Fast än jag bröt ihop inombords. 

Vill man imponera är det bara att bryta ihop hemma i ens säng.