Såklart ni vill. Och vill ni inte har ni iaf inget val.

Skulle åka buss hem från Kiruna. Från centralstationen. Trodde jag. Självklart inte.

Jag var ute i god tid. Ingen är mer förvånad än mig. Satt och läste i vänthallen.

Halv åtta skulle bussen gå.

10 min kvar tills bussen skulle gå började jag gå ut.

Ingen buss. Vad är detta.

Frågade en Kiruna bo vars bussen var.

Han tittade på mig. Skrattade. Och sa vilken buss. Dom går inte härifrån.

JO DET GÖR DOM! ville jag skrika. Men det gjorde jag såklart inte.

Dom går från torget. Fortsatte han.

På nått sätt måste jag visa att jag har rätt. Eftersom jag är väldigt dålig på att ha fel.

Men titta här, sa jag och slet upp biljetten.

Oj så fel jag hade. Jag vet inte varför jag trodde att bussen skulle gå från tågstationen.

Han förklarade hur jag skulle gå för att komma till torget.

8 min på mig. Skulle jag hinna.

Och jag sprang som jag aldrig har sprungit. I ca 50 m. Sen var jag helt slut. Ville lägga mig och DÖ.

Jag vet inte om ni har varit i Kiruna. Men allt i Kiruna är i uppförsbacke.

Och vägar. Överallt. Och jag har inget lokalsinne.

Det var ett under att jag hittade till torget.

Och hann precis in på torget när dom lastade på det sista i bussen och var påväg att fara.

Blodsmaken i munnen hade jag dock kvar tills vi 5 timmar senare rullade in på Luleåbusstation.