Varje gång nån säger att jag skrivet bra, underhållande. (det händer faktiskt)
Får jag hindra mig själv från att kasta mig runt halsen på personen i fråga.
Det skulle för det första se väldigt konstigt ut. Och vara svårförklarligt. Framför allt pinsamt.

Man vill ju vara cool. Nicka. Och säga. Jo jag vet. Hört det förr.
Men det är ju så lite jag så det finns inte.
Jag är mer ocool.
Det är mer jag.

TYCKER DU?!?!?!? Jag älskar dig!!!

Skulle jag kunna skrika.

Ibland lyckas jag bara säga tack.

Och då får jag dåligt samvete efteråt.
Jag är ju trots allt norrlänning i landet lagomt.

Gud tänk om dom tror jag är nån nu. Att jag förtjänar ett pris för min skrift. Det vore ju hemskt. Om jag trodde jag var bra.

Men ni ska veta att jag svämmar över av stolthet om nån tycker jag skriver bra, roligt.

Tills jag blir rädd att det ska stiga mig åt huvudet.