Somna om Malin. Titta inte på klockan. SOV SOV SOV.

Jag lyder sällan mig själv. Tittade på klockan. Suckade. För jag insåg att nu är jag lite mer vaken än vad jag var för några minuter sedan, vilket gör det lite svårare att somna om.

Lägger tillbaka huvudet på kudden. SOV SOV SOV SOV. Blundar hårt. Kniper ihop ögonen.

Sen inser jag att jag är T Ö R S T I G.

Bry dig inte om det. Tänker jag sov. Du ska snart upp och jobba du kommer inte törsta ihjäl på två timmar.

Går du upp och hämtar vatten kommer du aldrig somna om.

Vilket jag iaf inte gjorde det enda jag kunde tänka på var, regn, vattenfall, hav, ett stort kallt glas kallvatten.

Så mot bättre vetande stack jag ut tårna från det varma täcket. Ställde ner fötterna på det kalla golvet. Sprang genom lägenheten. (den stora, utan att slå mig.) Tar ett glas vatten. Klunkar i mig det. Springer tillbaka till sängen. Kryper under det varma täcket.

Så sov då Malin.

Ja tills jag började tänka att det är någon utanför fönstret. (mycket troligt jag bor två trappor upp. Är det något utanför mitt fönster klockan fyra på natten och kikar in så må han få kika in känner jag. Gör man sig besväret att dra en stege genom snön för att sedan klättra upp på den. Så titta på)

Det knarrade i glolven.

Låste jag dörren?

Det går någon i trappen.

HERREGUD. Tänk om någon bryter sig in i lägenheten.

Det är vid sådana tillfällen jag önskade att jag hade nån jag kunde krypa nära. En liten arm eller hand att hålla fast vid.

Så nu har jag kidnappat min hund från mina föräldrar. Hon är stor och farlig. Skäller om nån kommer.

(lägger sig gärna på rygg för att bli kliad. Trots att jag påpekar för henne att fina flickor gör inte så)