Alltid när jag träffar Noppan och Janina så känner jag. VARFÖR BOR JAG I NORR. När jag borde bo i söder. Med dom. Fast sen vet ju alla att jag är en som ska bo i norr. Jag tror inte jag har vad som krävs för att bo i söder.

Eller det har jag nog. Jag orkar bara inte packa ner en lägenhet igen. Jag ids inte flytta.

 

nu åkte vi 40 min ut i ingenmansland. (ni skulle bara veta hur mkt ingenmansland det går att vara här uppe) var vi framme vid stugan, bredvid Kalilx älven.

Man vet att man år långt ute i ingenstans när allt är gjort av renhorn. För allt var gjort av renhorn. Jag kände mig som en storstadsbo när jag öppnade dörren till den mysiga stugan utan vatten eller el.

I taket hängde en takkrona. Enbart från renarnas ben. Handtagen var av renhorn. Renhorn renhorn och lite mer renhorn.

Vi har legat på soffan. Suttit i fåtöljer och surrat. Skrattat och varit.

Pratat trav. Pratat häst. (måste helt ärligt tvinga min vänner här att bli travintresserade på riktigt och inte bara lyssna på mitt prat.)

Och jag trivdes. Det är rätt skönt att vara utan el. Inte kunna se tv. Inte ringa. Inte ha vatten. Bara vara. Enkel.

Jag vet inte. Dom kanske inte ville vara med på kort?

Det var kul att åka skidor. Men det var roligare att sitta på bron efteråt och dricka en kall öl.