Hela mitt liv har jag trott att jag älskar att sova. ( även om sömn är en bristvara i mitt liv) men ikväll så slog det mig. Som en blixt från klara himlen. Det är inte sova jag älskar. Det är att gå och lägga mig som är grejen.
Snabbt krypa under täcket i ett kallt rum. Kura ihop sig. Blunda. Ta ett djupt andetag. Läsa lite. Och veta att nu är jag färdig. Nu behöver jag inte göra nå mer idag. Nu får jag vila. Fötterna får andas. Sen är sömnen bara ett plus.