Livet känns lite upp och ner. Mest ner. Det jag trodde jag viste vet jag inte längre.

Och känner mig allmänt liten och överkörd. Det var länge sen.

Orolig är jag nog. Vet bara inte över vad. Det är en härlig känsla.

Funderar om jag gjort nå galet.

För denna plötsliga tystnad.

Man ska inte grubbla så mkt vid den här tiden. Då känns allt galet och oroligt.

Det hör vakennätter till.

En klok människa (jag gillar det folkslaget) sa en gång till mig att man ska ta två Alvedon dricka varmmjölk och äta en skorpa när man får dessa vaken infall. (älskar husmorskurer)

Tänka sig vad lite information kan ge en knut i magen. Ska hämta isbjörnen och tvinga henne att vara en nalle. Ligga nära och snarka. Då blir jag lugn. ( det är ett elende att vara själv) blir inte så svårt att övertala isbjörnen. Hon snarkar redan under mitt täcke och kittlar mina tår.