Jag blir stressad
Jag gillar att gå. Det är avkopplande. Rätt skönt. Vandra. Lunka.
Men se det går inte.
För nu ska alla powerwalka. Och gärna med stavar. Och vikter. Jäklar vad hurtigt. Matchande träningskläder och nya skor. Musik i öronen och ett sving med armarna som skulle kunna ge vem som helst en uppercut.
Och powerwalkar man inte så ska man springa.
Möter ofta en f.d hästägare som är ute och springer. Självklart när jag själv sitter och kör bil.
Hurtigt och glad.
Vilket är bra.
Själv blir jag bara stressad och tar en extra klunk coca cola. I protest.
Jag vill bara dra på mig ett par skor, gå ute och strosa. I skogen kanske. Lyssna på ljud. Kanske stanna upp och titta.
Men när jag gör det har jag halva grannskapet som skyndar sig förbi med sina stavar. Och dundrande musik.
Jag vill bara vara tjuren Ferdinand. Vara ute i skogen och samla kraft. Titta på en blomma. Snubbla över en rot.
Okey?
Jag längtar tills den gammla hederlga promenaden kommer tillbaka.