Syns det på mig att jag är livrädd för människor som inte pratar norrländska. Jag förstår er inte. Jag är säker på att jag älskar er. Men se öppnar ni munnen så kommer jag stå där som ett fån.
Idag var det en dansk läkare som kände av mina vibbar. Hon har pratat med mig i 10 min, och det jag förstod var att hon kom från Danmark. Ev kan hon ha haft en hund. För det var när hon såg bilden på min isbjörn hon sken upp och började prata med mig.
Samma sak sist hon var här. Då tror jag hon pratade om hennes USA vistelse.
Det finns gränser på hur mkt man kan stå och nicka och le. Faktiskt.

( bilden får ni bara för att jag vill. Och kan. )