Vet ni vad jag hatar? När man jobbar natt. Går och lägger sig. Och vaknar. 2 timmar senare. För att man bara måste skriva.  För det känns i hela kroppen att man har en jäkla massa ord som måste ut. Egentligen vill jag inte skriva.

Egentligen vill jag ringa och berätta det jag vill skriva.

Det jag glömde säga sist vi sågs.

Men jag har inte ditt nummer. Livet är ibland förjäkligt. Det är inte en kärleksförklaring. Eller jo det kanske det är. Även om det inte är en kärleksförklaring på det sättet. Låt oss vara kära och ihop förklaring menar jag. Det är en tack för att du finns förklaring. Bara för att du fick mig att tro på mig igen.