Hästarna
Eftersom det är värdelöst dåligt underlag i skogen fick vi vackert packa hästar och hund i transporten och bege oss till vitsandstravbana. Det är stunder som dessa jag ÄLSKAR att ha en bana i närheten av oss. Där det bara är att fara och träna.
Mojje var pigg. Piggelin. Han är alltid snäll att köra lunkar på. Gjorde han idag också. Bara jäkligt mkt fortare än lunket jag ville ha. Efter tre varv kände jag att mina armar går snart av. Typiskt obra. Om man säger så.
Fick lägga mig i rygg på pappa och lillen. (som för ovanlighetens skull älskade livet och bara joggade avslappnat. ÄNTLIGEN är även ett uttryck som ligger nära tillhands att tänka.)
Och där i rygg slutade han ligga på. Och jag tror känslan när man kan slappna av i armarna köra med fingrarna är hur bra som helst. Helt ärligt den bästa känslan på jorden. Alla di kategorier.
Men dom kändes fina. Körde Mojje lite fortare. Till och med kurvorna börjar kännas stabila. Han är inte lika mkt på " VARS ÄR MINA BEN????! HUR SPRINGER JAG. VAD SKA JAG GÖRA" Känsla.
Vist man får inte slappna av en sekund i kurvan men han travar iaf.
Fina hästar. Ena anmäld imorgon.
Kommentarer
Trackback
