Tror jag har grus i hörselgången och lilla hjärnan.

Han kändes fin. Sist jag körde honon var han så dålig att jag ville gråta.

Dojsan går från klarhet till klarhet. Med det menar jag att jag älskar hästen lite mer för varje dag.

Idag när vi stod i stallet kom han och la sitt huvud på min axel. Tröck mulen mot mig.

När han kom för en månad sedan stod han mest och galopperade på gången och var rädd för livet i synnerhet.

Igår gnäggade han när jag kom. Kanske mer för att jag bar på mat. Men jag väljer att se det som att han gnäggade för att han älskar mig.