Ibland får man frågor. Som fast än man vet svaret blir överrumplad och inte kommer på vad man tycker.

Min superhjälte ska våga vara sig själv. Han ska skratta. Han måste inte dela mina drömmar. Men han måste ta del av dom. Våga stå kvar och stötta mig i det jag vill. I mina galna tilltag. Fånga mig om jag faller. Men skrika att jag ska hoppa. Han ska få mig att känna mig trygg och som den underbaraste människan på jorden. Han ska var smått galen och ha ögon som glittrar. (Sen får han gärna vilja bo på landet. Med lite djur och förhoppningsvis ett gäng söta ungar. Som också har ögon som glittrar.) Det är väl inte så höga krav. Jag vill bara träffa någon som känner att han vill vara min superhjälte. Någon som får sig känna sig hel med mig. Varm. Lycklig. Och någon som får mig att känna allt det där. Någon som får min värld att skaka.