Vi satsade allt på ett kort idag. Försöka ta ledningen. Det får bära eller brista. Från spår åtta har vi inte någon annan möjlighet. Och det brast. Även om det var nära, men nära skjuter ingen hare som sagt var. så 500 m in i loppet viste jag att det var kört. Då hade Marre öppnat en 13-tid i tredjespår. Nästan tagit ledningen. Backat sig sist och stått still ett tag. Det är för många moment för min tjej som gärna surnar till när hon inte bara får springa på. Men tvåa från slutet är ju en prestation i sig. Antar jag. Det riktigt syntes på henne att fan heller att jag springer ett steg till om ni ska fortsätta störa mig HELA tiden.