Så när Noppan försökte ge Marre mat utan att ta i en tråd sa jag att det är ingen fara vi har aldrig el i, samtidigt som jag lutade mig in i hagen för att klappa Marre.

Smack. Fick jag mig en kyss. Och inte en sån kyss man gärna vill ha.

Jag fick en stöt i ena höften från den under tråden. Sen fick jag en stöt i axeln av den övretråden. Och allt färdas ut genom mina två fingrar som precis nuddar min häst, med järnskor.

Marre sticker åt ena hållet. Stannar och står och skakar.

Jag flyger åt andra hållet. Svär lite. Medan Noppan säger: Ingen el pite?

Mitt hjärta slog i otakt några slag. Damdamda....dam...damdamdam. Väldigt obehagligt.

Antar att det blev lite mer power i det hela tack vare att hagen är en mindre insjö för tillfället.

Så igår sa jag till min far att vi hade jäkligt stark ström i trådarna.

JA du har ju klagat på att den är svag. Så jag drog på allt som gick nu.

Jag och mitt JAG KAN INTE HÅLLA KÄFT. Fick jag äta upp.