När jag var liten fanns inte facebook. Det gick inte att puffa och gilla. Man kunde inte meddela alla sina 12345 vänner att jag faktiskt går på toa nu. Med bra resultat.
 Man kunde inte twittra och tweetra. Och internet ansågs vara en övergående fluga. Internet var förövrigt inget man bara hade tillgång till i hela huset. Internet kopplade man upp sig mot. Över en telefonlinje. Var svindyrt och segt.
Smarta telefoner där man kan göra allt utom att kanske ringa fanns inte heller. Vi hade något som hette Nokia 3310. Den var blå och rejäl. Man kunde ringa, smsa och spela snake.




Vi föddes inte med telefonen i handen. Vi klarade oss allt bra utan den när vi var små. Vi gjorde annat. Få se vad heter det nu? Jo just det ja vi lekte. Vi lekte inte framför datorn. Med ett headset i öronen och senaste WOW på skärmen där vi DKade andra. Utan vi träffades på riktigt och andades den där friska saken som finns ute...luft kallas det vist. Med kottar och pinnar. (Vi kan ha haft leksaker)
Köpte vi chips så var påsarna halva storleken mot vad dom är nu. De påsarna som finns ute nu köpte man om man hade fest.
Såg vi film så var det inte på DVD. Det var band. Och hör och häpna. Man var tvungen att spola tillbaka dom när man sett dom för att kunna se dom igen. Det gick inte att hoppa mellan kapitel och ändra subtitles.


Jag vet chockande.

Vi hade inte Idol-Ola och Snygg-Erik eller Bönder som söker fruar. Söka fruar gjorde man på egenhand och inte på TV. 

När jag var liten då var man liten. Man sminkade sig inte när man var 9. Man såg inte ut som man vore 23 när man var 10.