Folk förstår sig inte på mig

Nu ska jag berätta en sak. Som jag kanske inte bör berätta.

Men jag är ju inte den som inser vad man inte ska prata om vad man ska prata om. Jag pratar  om allt. Framförallt skriver jag om allt.

Hur som haver (barnen kär)

skulle göra en patient klar för operation idag. Massor med rutiner. Supertråkiga. (Men jag kan dom) (rätt stolt över det med tanke på att jag ville fly fältet för två veckor sedan när dom bad mig göra iordning en patient till operation. Jag kan omvårdnad vid hjärtinfarkt och förvirring inte iordningställning inför en operation.)

 

Som sagt var. Jag skulle även få sätta en PVK. Nu kanske inte alla som läser det här jobbar med mig. ( hej hej)

Eller har gått skola med mig. (hej hej på er också) En del kanske inte alls är inom vården. Även om det är svårt att förstå.

 

En PVK är en Perifer venkateter. Vist låter det helt under bart komplicerat. Det är det.

Man sätter nål.

 

Det här med att sätta nål är något jag inte alls är en hejare på. Det tar emot att säga det.

Tro mig. Men just PVK sättning är en av få anledningar till att jag överväger att aldrig läsa vidare till sjuksköterska.

Varför jag tycker detta är så fruktansvärt svårt vet jag inte. Med tanke på att det inte är det.

 

Men jag är ju inte som alla andra.

 

Och idag satte jag en. PÅ FÖRSTA FÖRSÖKET.

Varje gång jag lyckas sätta en PVK, spelar som inte någon roll om det är en stackars jobbarkompis som ställer upp som nåldyna eller någon annan. (som inte är en nåldyna. Man kan ju inte prova hur mycket som helst på patienter. Kanske därför jag aldrig lyckas.)

När jag lyckas få dit den där förbaskade nålen vill jag hjula, skrika, sjunga. Sträcka armarna i skyn och skrika FY FAN VAD DU ÄR BRA.

Otroligt nog inser jag att det går ju inte att göra.

Men det tar emot att inte visa genom ett ansiktsuttryck att man är bäst på jorden.

Man försöker visa att man inte bryr sig. Man tejpar fast nålen. (som är en plastslang) spolar. Ler och säger till patienten. Nu är det över. Gick ju bra.

När man helst av allt vill säga. Fattar du vad fullständigt bra jag är. Förstår du hur skicklig jag är? Helt enkelt bäst.

 

Sen vill man hjula ut från rummet.

 

Men istället städar man upp efter sig. Och tömmer soporna.

Kanske ska sluta nu. När jag är på topp??

 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0