Förövrigt på tal om att vakna tidig. (och på tal om att jag bara vill skriva skriva skriva)

Vet ni vad som är underbart?

Följande. Igår viste jag knappt vem jag var. Eller vars jag var. Jag var så trött att det var ett under att jag hamnade i min säng. Hade lika gärna kunnat somna halvvägs upp i trappen. Men som tur var somnade jag i min stora säng. Jag tror aldrig kudden har varit så skön. Eller täcket så varmt.

Så jag antar att jag sov rätt så hårt. När telefonen ringde.

I min värld ringer telefonen på natten av följande anledning. Någon har dött. Någon är allvarligt skadad eller allvarligt sjuk. Stallet brinner. (jag somnar alltid med den inställningen, börjar stallet brinna ringer någon) eller det är krig.

Annars ger man tusan i att ringa på nätterna.

Så mitt hjärta slog rätt hårt när jag vaknade med ett ryck. Jag menar dom senaste veckornas oroligheter skulle mycket väl ha kunnat utbryta 3e världskriget.  Och då är jag ju väldigt tacksam över att att ni ringer mig.

Men nej det var SOS alarm som tyckte att min pappa skulle komma ut och köra ambulans. Och då vid två på natten kände jag att nej hörrni nu flyttar jag. Ni stör min sömn. (Om det inte vore för den faktum att jag är så fruktansvärt less på att flytta, packa ned och packa upp. Man ska inte underskatta att ha flyttkartonger som bord. Gäller bara att ha nog med böcker i lådan.) (Man ska heller inte underskatta hur jäkla mkt skräp man lyckas samla på sig.)

Men jag antar att jag inte kan bli arg. För rent teknisk ingick ju det där samtalet i mina kriterier för att ringa på natten. Någon hade ju antingen dött, var skadad. Eller mest troligen sjuk.

Men snälla ni. Sluta upp med det. Ni måste tänka på ambulanspersonalens anhöriga (mig). Det kan inte vara bra för hjärtat att vakna så abrurt på nätterna. Och jag har hört att hjärtat är bra att ha.