Har ni tänkt på vad man planerar och planerar. Det här ska jag göra imorgon.  Eller näsa år. Nästa år då ska jag fara utomlands. Eller då ska jag köpa det där som jag så länge velat ha.

Och planerar man inte då funderar man på vad andra ska tycka och tänka om ens val i livet. För gud nåde om jag sticker ut. Eller gör något galet.

Jag är mer orolig vad mina arbetskompisar ska tycka om mig, än vad jag är orolig att jag ska leva livet och vara nöjd.

Tänk om morgondagen inte finns. Då lever jag ju hellre idag.

Varför vet man allt det här, men det kräver lika fullt att livet ställs på sin spets för att man ska förstå det.