Det är jobbigt att vara handikappad. Imorse när jag klev ur sängen, väntade jag mig det värsta. Men se jag kände mig helt normal. Iaf så normal jag kan bli. Gick ned för trappen, även det kändes okey. Inte bra men okey. Tänkte att nu har det gått om nu är jag på G igen. Ut i stallet. Satte ut hästanra. Kände lite i knät men inte alls så farligt. Körde Marre. Kom hem och gick med henne till hagen. Och då var vi tillbaka till samma smärta som igår.