Speciellt i liten hästtransport. När han är van att åka hästbuss.

Så vi har haft terapi. Jag har velat koka och skrika åt hästen. Stampa i backen och peka med hela handen in i transporten. NU GÅR DU PÅ HÖR DU DET?!

Men jag vet ju att inte det går. Det är lönlöst för att vara ärlig. Mojs har stått med en hov på lämmen och tittat på mig. Så har han tagit ett steg till. Och jag har klappat och berömt. Sen tog vi ett steg till. Och ett till. Nästan inne.

Så kom Mojs på sig att han nästan var inne och backade ut för säkrethetsskull. Så började vi om.