Min älskade far är inte mångordig av sig.

Hans älskade dotter är rätt mångordig av sig. Det och skrattet har jag fått från mammas släkt. ( inte det att pappas släkt inte skrattar, det gör dom bara inte lika högt)

Jag brukar ringa pappa då och då. Oftast så säger han mest " jaha...mm jaja...nä få se. (just nä får se är när jag tycker vi ska köpa nya saker till hästarna)

Pappa tycker det är onödigt att ringa. Därför ringer jag lite till. Bara för att jag älskar honom.

Men idag tyckte han det fick vara nog.

Han tycker inte att samtalet som är JÄTTE VIKTIGT inkluderar när jag ringer och säger " DU MÅSTE KOMMA HEM FÖR GUSTAV SVENSSON HAR LÄMNAT EN GIGANTISK RÅTTA UTANFÖR HAGARNA JAG KAN INTE GÅ NÄRA" 


Men råttan var stor. Och jag är liten.