Konsten att säga nej.

Idag ringde det till mig. I KNOW helt otroligt.

 

"HEJ JAG RINGER FRÅN SIFO DU ÄR SPECIELLT UTVALD ATT DELTA I VÅRAN UNDERSÖKNING!"

 

(Varför är alltid jag speciellt utvald att delta i era undersökningar, det finns ju minst 9 miljoner andra människor i Sverige som säkert också vill delta i era undersökningar)

Jag har deltagit i allt, svarat på frågor om blommor. (Det enda jag är bra på när det kommer till blommar är att ha ihjäl dom.) Jag har pratat om politik. Jag har pratat om sport. (om jag briljerade med min okunskap) tidningar, radio.

 

Varför jag inte säger NEJ? För att dom ger ALDRIG upp. (och jag är värdelös på att säga nej)

 

Det tar ju bara några minuter. (och det är ju deras jobb och jag vill inte vara elak)

 

Men idag tänker jag säga ifrån nu får det vara nog.

 

Så jag frågade vad är det för undersökning?

 

" Jag kan ju läsa första frågan för dig: Om en elektronikkedja säger i sin reklam att det är störst vad tänker du då?"

 

Ja jag vet. Ni fattade inte heller vad den gick ut på?

 

Ja men vad är det ni ska undersöka?

 

Hon läste frågan igen. Sen väntade hon. Och jag väntade. Och så höll vi på tills hon sa "Kan du svara vad du tänker?"

 

" Ja jag tänker att dom är störst, men jag vet inte om jag vill..."

 

" Nu läser jag upp några alternativ av de största elektronikkedjorna och du svarar vilka du har handlat på de senaste tre månaderna."

 

Hon läser upp i en fart snabbare än ljuset.

 

" Jag har inte handlat i någon av de där affärerna!"

 

 

" Jag vill nu tacka att jag fick uppta din tid ( FICK uppta MIN tid? DU STAL MIN TID) vi kommer skicka dig en Sverigelott som tack"

 

Klick ( och med klick så menar jag inte att det var jag som fick mod att lägga på utan hon som la på luren i örat på mig)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0