Jag kan ha en av de bästa pappor i världen. När jag ligger här och tycker synd om mig själv så är han ute och tränar hästarna. Trots att han har ont i ryggen, plogar han banan, så att han kan köra intervaller med hästarna.

Ja och som sagt var ligger jag här och tycker synd om mig själv. Tog tag i mitt liv igen och ringde till vårdcentralen för att kolla upp halsen. ( Kände att det var på tiden kan inte längre prata eller svälja, vilket ger problem. Speciellt eftersom just prata är något av mina favortitsysslesättningar. Sen är det rätt bra att få äta ibland också.)

Jag hatar att fara till vårdcentralen, enligt mig själv ska man ju vara halvt döende för att fara dit. ( Kan eventuellt känna så för att jag vet att dom måste ta blodprover och jag gillar inte det. Jag gillar att ta på andra, men helst inte att någon annan får ta på mig. Lite självisk ja jag vet)